Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till ödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Släkten födas, släkten i mull förvandlas,
lundars kronor grönska och gulna åter,
varje dramats akt är den förra aktens tråkiga härmning.
Stor, sublim, förskräcklig och tråkig ändock!
Är du då, Ananke, så arm på tankar
och din humor tömd i att städse gäcka trängtande anden?
Släktet, likt Ixion, med gagnlös möda
rullar uppför klippan det tunga hjulet;
målet nära, störtar du hånfull ner det åter i dalen.
Kanske själv du gäspar åt lekens tomhet,
kastar hjärtligt ledsen till slut din spira
och en bädd dig reder, o dunkla makt, av grusade världar.
Varom ej, så frukta, o härskarinna!
Blott en ryckning – slaven är fri och varje
länk, som rytmiskt skramlat till hånfull lovsång, slänger han från sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
