Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Paulus i Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Har du slitit dig lös från detta rum, så äro
Posilippogrottan och höjden, där Virgilius’ graf visas, icke långt
borta, om du ej är allt för nogräknad med minuterna.
Med en »custode» som vägvisare vandrar du upp för en
slingrande trappgång, omgifven å ömse sidor af söderns
rika växtlighet; du kommer till utsikter, som du aldrig
skall glömma, sedan du en gång sett dem, och du föres
slutligen ned i grifthvalfvet, som med sina nischer för
askurnorna liknar så tämligen andra kolumbarier, men där
du återfinner den välkända grafskriften:
Mantuas son och Kalabriens rof, i Partenope gömmes
Stoftet af mig, som besjöng hjordar och skördar och krig.
[1]
(Mantua me genuit, Calabri rapuere, tenet nunc
Parthenope, cecini pascua, rura, duces.)
Inskriften stod under medeltiden att läsa på hvalfvets
fris. Nu åter ser man henne på ett slags minnesvård,
som en fransman med en icke alldeles sällspord
gallisk fåfänga upprest, för att till möjligast billiga pris
låta Virgilius’ namn draga hans eget in i odödlighetens
hamn. Minnesvården tillkännager högtidligt, att han är
»consacré au prince des poètes latins» af hr*** (namnet
gör jag rättast i att utelämna), »bibliothécaire de la reine
des Français». Dock – Virgilius odödliggjorde Bavius;
hvarför då icke äfven en välmenande »bibliothécaire»
från Paris?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
