- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
38

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     3. Simon undergörarens himmelsfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Simon hade icke längre fasta marken under fötterna.
Han stod i jämnhöjd med klippans kant, men i fria
rymden och ordnade omkring sig den långa skinande
manteln, i hvars veck en lätt vind spelade.

Kejsaren själf kunde icke undertrycka ett utrop af
häpnad. Senatorer och riddare sprungo upp från sina
säten för att se undret. Den gamle Seneka ordade under
lifliga åtbörder med några till festen inbjudne grekiske
filosofer om den möjliga orsaken till företeelsen. En
hellenisk konstnär, som lämnade alla förklaringar å sido,
framtog sitt ritstift och tecknade med raska drag Simons
hållning såsom mönstret för en plastisk bild, när en
sådan tänkes utan synligt fotfäste sväfvande i rymden.

Paulus och Petrus knäföllo och knäppte händerna till
bön. Martialis och de andre kristianerna slogo en
skyddande ring kring de bedjande.

Sedan Simon med omsorg ordnat manteln, gaf han
ett tecken, och från taket af Jupiterstemplet hördes flöjter,
basuner, cymbaler och pukor. Strax därefter uppstämdes
musik från toppen af palatinska kullen och omedelbart
därefter från den esqvilinska, den coeliska, från Viminalens
höjd och från Qvirinalens, från spetsen af Janikulus och
från det aflägsnare Vatikanus. Rom sam i ett haf af
toner, och genom detta höjde sig Simon långsamt och
högtidligt, som månen i sin uppgång, mot högre rymder.

Det var som om osynliga händer burit honom,
medan han leende skådade ned på folket. Solen glittrade
på hans gyllene hufvudbindel och böljande mantelsläp,
vinden utbredde hans långa lockar, och allt som han
steg, syntes luften genomskinligare, för att folket skulle
länge kunna se hans olympiska anlete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free