Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 3. Simon undergörarens himmelsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och folket ropade: »detta är en guds kraft, ej en
människas!»
En stund förgick, och Simon undanrycktes allt mer
de följande blickarna. Nu syntes han endast som en
punkt i det blå. Nero, som hitintills varit försjunken i
åskådning, vände sig till Helene och sade skämtsamt:
om profeten skulle glömma sitt löfte till Cesar och
kvarstanna i Olympen! Dock, han har att välja mellan Hebe
och er, och jag är viss, att han återvänder till jorden.
*
Simon fann sig till en början väl och nöjd med sin
färd. Manteln, som han iklädt sig, var en af dessa
trollmantlar, som mången sägen känner, en sådan, som Faust
önskade sig den afton, då han med Wagner gjorde sin
minnesvärda fotvandring och drömde sig sväfva i evig
aftonrodnad.
I sig själf ägde väl manteln ingen bärande förmåga,
men han hölls af tolf starka luftandar, som Simons
trollspråk inkallat till denna tjänst. Hvilande i honom som
i den mjukaste bärstol njöt trollkarlen outsägligt af sin
resa. Roms nio kullar lågo djupt under hans fötter,
badande sina tempel i solens sken. Tiberns slingrande
vatten glänste som smältande guld och liknade bort åt
Ostia en lavaström, som gjuter sig i hafvet. Synranden
steg allt mer, Latiens gröna slätter sammandrogo sig, det
segelströdda hafvet utspände sin vidd, och Sardiniens
berg stego högre och högre, medan å andra sidan
Apenninerna med molnbärande branter och snöiga toppar
sjönko djupare och djupare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0039.html
