Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Nero och hans älskarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Knappt hade han med sin legion inträdt inom Roms
murar, förrän man sade honom: du lycklige, den största
ära väntar dig, ty Picerna har funnit nåd för kejsaren.
Det skymde för hans ögon, när han hörde de orden.
Och när han fann Picerna, sade han: »Dotter, lyft
en börda från din faders axlar! Du känner ryktet, som
kringflyger här. Säg, att det är lögn, och jag skall gråta
af glädje och välsigna dig!»
»Fader», sade Picerna och föll till hans fötter, »din
dotter är brottslig. Förlåt henne!»
»Jag förlåter dig, men kan ej öfverlefva det», sade
den gamle soldaten. »Ve mig, att en ätt, hvars alle
män varit tappra och hvars alla kvinnor kyska, skulle
ända så!»
Och han frigjorde sina knän från sin gråtande
dotters armar, förbjöd henne följa sig och gick ut.
Samma kväll fann man honom med svärdstunget bröst
ett stycke från ardeatinska vägen, vid hans makas graf.
Sedan Picerna återsett honom död, irrade hon hela
natten som vanvettig genom Roms gator. När hon länge
kringvankat utan mål och utan tankar, stannade hon och
hämtade anden vid dörren till ett okändt hus. Där inne
hördes en röst, likasom af någon som läste, och hon
förnam de orden:
»Vår herre Kristus säger: Kommen till mig, I som
ären sorgsna och tyngda! Se, mitt ok är lätt och min
börda ljuf!»
Picerna hörde orden, men de förlorade sig i hennes
förvirrade hjärna. Hon ströfvade vidare. Morgonen grydde.
Och slumpen förde henne åter till samma dörr. Hon
hörde då åter samma röst, som sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
