Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Herre, hvart går du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lykta. Det hade sin egen glans, som kunde jämföras med
förtätadt stjärnljus, med vintergatans sken på Nordens
himmel, och det bildade en halfring lik glorian kring ett
heligt hufvud.
Petrus stannade förvånad.
Allt efter som glorian nalkades, aftog hon i
klarhet, men tydligare och tydligare visade sig ytterlinjerna
af en mänsklig skepnad, som vandrade vägen åt
staden till.
Skepnaden, som var klädd i en mantel, gick på
motsatta vägkanten till den, vid hvilken Petrus stod, och
tycktes skrida förbi utan att hafva varsnat honom.
Men när den okände tagit ännu några steg, vände
han sig om. Petrus, hvars blick icke kunnat skilja sig
från företeelsen, igenkände denna rörelse. Så hade
Jesus vändt sig och sett på honom den natt, då han på
öfversteprästens gård för tredje gången förnekat sin herre
och mästare.
Aposteln skyndade fram. Hans ögon voro öppnade,
han såg framför sig honom, sin lärare och sin salighet,
sådan han sett honom vid sin sida, då de vandrade
tillsammans i Judaland och Galiléen. Han igenkände samma
sorgsna och mildt förebrående uttryck, samma af
gudomlig godhet lysande ögon, som efter den tredje
förnekelsen så outplånligt fäst sig i hans själ. Outsägliga
känslor stormade öfver honom. Han fattade i Jesu mantel
och ropade:
»Herre, hvart går du?» (Domine, quo vadis?)
Jesus svarade:
»Jag går till Rom för att än en gång korsfästas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
