Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lille Viggs äfventyr på julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kommo de till en annan än större byggnad, där
det också lyste ur många fönster. Vätten lyfte och
svängde sin pälsmössa och ropade: »Lefve, lefve, lefve!»
»Hvarför ropar du så?» frågade Vigg.
»Det får du veta om ett tjugotal är härefter, men
incke nu», sade hans resekamrat och såg litet illmarig ut.
Han öppnade sin kista och framtog några böcker med
mycket vackra pärmar.
»De äro praktfullt bundna», sade han, »men hvad
är derasyta mot deras innehåll? De förvara många de
ädlaste tankar, som människor ha tänkt. För herrn och
frun här uppe kunde jag icke påhitta bättre julklappar.»
Vigg fick sitta kvar i släden, medan vätten var där
uppe. Om det märkligaste han såg där nämnde han
ingenting för Vigg. Men jag vet det och kan omtala det. Han
såg en gosse, jämnårig med Vigg, en hurtig, vacker gosse,
om hvilken han förutsett, att han skall varda Viggs
trofaste vän och käcke medkämpe i kommande strider för
det rätta, sanna och goda. Och i en vagga såg han en
flicka, hvars lilla mun liknade en rosenknopp. Om henne
hade han förutsett, att sedan hon blifvit gift, skall hon
kalla Vigg sin lille rare man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
