- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
117

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     Från barndomen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nu också ett heligt värde, emedan den var Guds värld.
Det hände, att det andliga och osynliga, manadt af hans
tro, formadt och färgadt af hans inbillningskraft, steg
öfver gränsmärket till det synliga. Han såg en gång två
änglaansikten blicka ned mellan flikarna af en ljus sky
på himmelen. Till lycka för honom voro synerna sällsporda
och upphörde snart.

Och hvilken trygghet han kände, då han visste, att
Gud »har barnen kär», och sedan han fått inplantadt i
sig, att man icke skall vara rädd för annat än att varda
elak – att det egentligen inte finnes annan fara än den.
En gång skall något inträffa, som kommer att se förskräckligt
ut: världens undergång, den yttersta dagen.
Men barnen ha intet skäl att skrämmas däraf. »De höra
himmelriket till.» Och efter denna värld skola komma
en ny himmel och en skönare jord.

Därmed var hans världsåskådning färdigbyggd tills
vidare. Till sin större och vackrare del af arfsägner,
som han ännu prisar sig lycklig att ha fått höra så, som
de för honom framställdes; till en annan del af egna
iakttagelser på företeelserna inom hans trånga
erfarenhetskrets och af försöken att bringa sammanhang i dem.

Han minnes, då hans världsbyggnad fick sin första
utvidgning. Från den mindre borggården förde ett långt
hvalf ut i det fria. När han första gången, vid sin mors
hand och i en kolt, hvars blanka knappar ingåfvo honom
glädje, genomvandrat detta mörker, såg han framför sig
Vätterns spegel, utbredd till synranden i ett aldrig anadt
fjärran. Han häpnade.

Ty hans förra värld, så trångt begränsad af fästningsvallen,
hade likväl icke förekommit liten. Och ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free