- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
170

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     Benoni Strand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


solskenet. Hans ögonkast voro muntra och spelande,
men mycket ostadiga. Näsan var hvad man kallar
sadelbruten och ville icke riktigt pryda ett ansikte, som
i öfrigt utmärkte sig för sin friska färg och sin nästan alltid
leende mun. Denna korta antydan om beskaffenheten af
de bägge brödernas yttre människor är icke grundad på
de iakttagelser, som Benoni vid detta tillfälle gjorde, utan
resultatet af en föregående bekantskap. Nu hann Benoni
knappt igenkänna dem, innan en krökning af gångstigen
ånyo dolde dem för hans blick. Men det var en egen
omständighet, som hade inpräglat auktionsförrättarens bild
i Benonis själ. Dagen efter fru Strands död hade nämligen
denne gentleman i sin broders sällskap kommit upp i
hennes och Benonis bostad, förmodligen för att erhålla
en öfverblick af hennes kvarlåtenskap och med sitt i den
vägen skarpa och uppöfvade omdöme gifva den obetalde
hyresvärden en ungefärlig beräkning af dess värde. Benoni
stod bredvid den dödas säng, när de bägge herrarne inträdde.
Auktionsförrättaren kunde naturligtvis icke underlåta att taga
äfven den aflidna i beskådande, fast detta
ej var egentliga ändamålet med hans besök. Men knappt
hade hans öga riktats på den unga kvinnans ansikte, som
döden med lätt, ja förskönande hand vidrört, förrän han
blef blek som den döda själf och häpnad så tydligt förrådde
sig i hela hans tillbakaryggande gestalt, att åldermannen
utbrast: »Hvad kommer åt dig? Kände du henne i
lifstiden?» Gentlemannen hade då hastigt återvunnit
sin besinning och halfhögt svarat »nej! Men jag torde
hafva något att säga dig.» »Hvad då?» »Det skall du
få veta sedan.» Därefter hade han ånyo trädt fram till
sängen, samt helt lugnt och tankfullt betraktat liket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free