Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benoni Strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det för magister Blomertz. Du får icke vidare gå ut i
afton, utan förfogar dig nu till ditt rum ... uppför trappan,
som du ser där inne på gården till höger. På dörren
står n:o 7. Du kan naturligtvis läsa siffror?»
Benoni fann sin bestämmelseort, rummet n:o 7. Det
var en vindskammare med utsikt åt herr Jenssons trädgård.
Han jämför denna sin blifvande bostad med det
hem i en fjärran stad, där han lekt, jollrat och uppväxt.
Enda likheten är att bägge hafva tak, väggar och fönster.
Allt det öfriga är honom främmande. De hvita gardinerna
ersättas af spindelväfvar, som betäcka gröna solbrända
fönsterrutor. I stället för de vackra, välbekanta
möblerna ser Benoni ett klumpigt omåladt bord, två
tältsängar, tre stolar i samma osmyckade stil som bordet,
samt framför detta en länstol, som tyckes hafva sett
bättre dagar, ehuru tagelstoppningen nu sticker ut genom
ett söndrigt och slitet läderöfverdrag. Den limmade spiseln,
som intager en god del af kammaren, är svärtad af rök.
Gossen försjunker i vemodiga betraktelser. Minuterna
försvinna, den nedgående solen tittar in i kammaren,
men döljer sig snart bakom ett plank, som utestänger
världen från herr Jenssons äppleträd och krusbärsbuskar.
Benoni tänkte på sången, som hans moder så ofta sjöng
vid sybågen:
»Sol, ensam som du
Jag far på den högblåa våg
I stilla högtidligt tåg.
Du hvilar bland fränderna dina,
Men hän äro vännerna mina:
Jag äger ej mor eller far;
Mitt svärd är det enda jag har.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
