- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
199

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     Stenmänniskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Beledsagad af min obekante vägvisare inträdde jag i
templet genom dess hufvudport. Jag förmår ej beskrifva
det intryck, som anblicken af det inre gjorde på mig.
I den mörkblå grunden af dess hvälfda tak skimrade
likasom från ett omätligt afstånd tusen sakta skridande
stjärnor, som öfver det vidsträckta rummet utgöto en
matt, osäker belysning, liknande en klar stjärnenatts i
den fria naturen. Af pelarne, som stödde hvalfvet, syntes
endast de väldiga fotställningarna och det nedersta
af de räfflade skaften; det öfriga skymtade allt oredigare
och försvann småningom helt och hållet i rymdens skuggor.
Bakgrunden af skeppet bildade ett kor med altare;
hit kunde stjärnljuset icke tränga, men det erhöll sin
egen belysning från en öfver altaret anbragt sol, hvars
flämtande strålar, liknande norrskenets, dock endast
förmådde förjaga skuggorna från sin närmaste omgifning.
Hon var emellertid rummets enda ljuscentrum och ådrog
sig genast min uppmärksamhet, enär hufvudporten, genom
hvilken jag inträdde, befann sig midtemot koret.
Människogestalter skymtade endast här och där omkring
pelarne, och jag gjorde den anmärkning, att gudinnan
Materias tillbedjare antingen måtte vara få till antalet
eller lata kyrkogångare; men min följeslagare försäkrade
mig, att flera tusen personer voro närvarande; det var
endast kyrkans ofantliga vidd och mörkret därinne, som
åstadkommo dess utseende af tomhet.

Vid min följeslagares sida lämnade jag tröskeln,
från hvilken jag hitintills tagit en öfverblick af templet,
och skred ett stycke framåt genom skeppet. De människor,
förbi hvilka jag gick, stodo antingen stilla, stödda
mot pelarne, eller vandrade med ljudlösa steg en och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free