Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenmänniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en i gångarne. Jag såg ingen enda kvinna, utan endast
män, de fleste af framskriden ålder. Alla hade de ett
dystert, likblekt utseende, måhända till följd af den matta
belysningen. Medan jag så vandrade framåt, undrande
öfver det jag såg, och till mig själf framställande tusen
frågor, dem jag likväl visste mig icke kunna besvara,
ljödo plötsligt genom hvalfvet de första tonerna af en
härlig sång. Jag stannade och hörde. Gudstjänsten var
börjad. Sångarne befunno sig utan tvifvel på en af
mörkret dold, högt upp i kyrkan belägen läktare; men
de harmoniska tonvågorna bröto sig så, som om de nedflödat
till åhörarne på stjärnljusets strålar; jag trodde
mig höra sfärernas harmoni, och min inbillningskraft ville
öfvertyga mig, att de små lysande punkterna däruppe i
kupolen voro de egentliga sångarne.
Af sångens ord uppfattade jag endast följande:
Alltets moder, eviga, dunkla väsen,
Du, hvars hand gestaltade formlöst kaos,
Mätte världars banor och göt i rymden
Strålande solar.
Starrblind är du, mena de forntidsvise;
Är du stendöf äfven, o härskarinna,
Dristar slafven klinga ditt lof på lyrans
Skälfvande strängar?
Molnens kosa, stormarnes flykt du länkar,
Oceanens vågor och eldens flammor,
Hjärtats känslor, själens fördolda tankar
Lyda din spira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
