Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenmänniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Outgrundlig fyller du Kosmos’ zoner,
Flätar genom skapelsen dina lagars
Nät och styr osynligt med hjärnans fibrer
Människoanden.
Släktet, likt Ixion, med evig möda
Rullar uppför klippan det tunga hjulet;
Målet nära, störtar du lekfullt ned det
Åter i dalen.
Släkten födas, släkten i mull förvandlas,
Lundens kronor gulna, och kungars falla,
Skuggan rörs på seklernas ur i samma
Eviga kretsar...
Sången fortfor, men jag förmådde icke längre följa
den med uppmärksamhet, ty hvad jag redan hört kom
mig att undra, till hvem denna hymn var riktad, om till
gudinnan Materia eller till Ödet. Men kanske tänka sig
Materias tillbedjare dessa bägge makter såsom en och
samma. Jag har icke närmare studerat Materialismens
dogmatik och kan således icke afgöra denna fråga. Hvad
som därjämte förundrade mig var, att de i själfva verket
tröstlösa och förskräckliga ord, hvilka sången innehöll,
voro infattade i en melodi, som ingalunda svarade till
innehållet, ty den var i högsta grad ljuflig. Den smekte
och tjuste, kanske för att desto säkrare kunna öppna det
annars motsträfviga hjärtat för själfva läran. Den påminde
mig om de där kapslarne, i hvilka läkarne gifva
oss bittra läkemedel. Vi känna icke bitterheten, då vi
intaga läkemedlet, men väl kommen till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
