- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
203

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     Stenmänniskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

börjande föredraget. Professor Athan hade stigit upp på
predikstolen. Jag såg hvarken denna eller predikanten, ty
bägge doldes af mörkret, men jag hörde en röst, hvilken
tycktes komma från ett af sidoskeppen, klar och hvass
ljuda genom hvalfven. Jag lyssnade med uppmärksamhet
och kan icke neka, att talaren förstod att hvarje
ögonblick, ända till hans sista ord förklingat, hålla den
i starkaste spänning.

Ingångsspråket var: Ingen kraft utan materia,
ingen materia utan kraft.
Orden stodo att läsa hos
någon af materialismens heliga författare ... jag minnes
nu icke namnet, lika litet som jag erinrar mig kapitlet
och versen. De utlades särdeles väl och allmänfattligt,
och ur denna dogm, hvilken synes vara materialismens
grundlära, härledde talaren med skarpaste följdriktighet
den sats, att intet öfversinnligt äger tillvaro, att allt är
materia, att människosjälen således blott är den kroppsliga
organismens blomma, vekens låga, hvilken slocknar,
så snart den brunnit ner.

Föredraget var rikt på bilder och liknelser, väl
värda att uppsnappas och antecknas i en skalds florilegium.
Människan sades vara ett urverk, en vandrande
ugn ... hon sades vara mycket annat, som jag nu icke
mer kommer i håg.

Dem, som yrka eller hoppas på personlig fortvaro
efter döden, kallade talaren för de värsta egoister, som
världen frambragt; och till jämförelse med dessa irreligiösa
människor framställde han den fromme materialisten,
som njuter det lif, naturen förärat honom, så länge
det räcker, och därefter utan knot – ty knot tjänar
ändå till intet – återgäldar naturen dess lån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free