- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
204

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     Stenmänniskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Medan föredraget ännu fortfor, stördes jag af några
personer, som gingo tätt förbi mig, släpande emellan sig
en börda. Jag ansträngde mina ögon och tyckte mig i
det burna finna likhet med en människokropp. Bärarne,
klädda i långa hvita mantlar, voro sannolikt tempeltjänare.

Strax därefter slutade föredraget; professor Athans
sista ord förtonade i hvalfvet. De personer, som stodo i
min närhet, drogo sig närmare koret, och jag följde deras
föredöme, alltjämt beledsagad af min trogne Achates,
den tjänstvillige stadsbon. Af det dofva, hela kyrkan
uppfyllande buller, som de församlades steg vid denna
allmänna rörelse åstadkommo, fann jag min beledsagares
försäkran bekräftad, att ganska mycket folk var tillstädes,
och när jag slutligen hunnit till grannskapet af altaret,
såg jag detta omgifvet af en ofantlig människohop,
ett böljande haf af hufvud vid hufvud.

Hvad som nu egentligen förestod visste jag icke,
men under det jag närmade mig altaret, hade jag haft
ögonen riktade på den norrskenslika solen där ofvanför
och till min öfverraskning funnit, att densamma vid
närmare skärskådande icke liknade en sol, utan snarare
blomkronan af en sensitiva, darrande såsom vid beröringen
af en närgången hand.

Medan jag ännu betraktade denna sol eller blomkrona,
bleknade dess matta sken för ett vida starkare,
som plötsligt flammat upp. De hvitklädda tempeltjänarne
hade kring altaret tändt konsteldar, som med det hvitaste
sken belyste allt omkring mig. Stjärnorna i kupolen slocknade,
människornas bleka anleten blefvo blekare, pelarne
reste sig för ögat i hela sin – – – – – – – –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free