Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en klosterbroders dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad jag varit. Med det förflutna har säkerligen du, liksom
jag, uppgjort räkningen. Dina framfarna öden, likasom
mina, hafva väl varit storm, skeppsbrott, förtviflan
och dödskamp. Våra gamla människor hafva försvunnit
i bränningen, och gifver oss böljan deras lik tillbaka, så är
det blott, för att vi må begrafva dem. Min närvarande
stunds och min framtids förtrogne blifver du – ej mina
flydda dagars. Du blir vittnet, ej till en lefnad af oväntade
tilldragelser och skakande händelser, utan blott till
en med dig befryndad andes själfpröfning och förberedelse
till evig hvila i Gud. Och detta sysslande skall
icke ske med rynkad panna och dyster uppsyn, utan med
ett flitigt genom lämpor förbättradt, plikttroget barns
glada tillförsikt.
Sålunda besparar jag dig att å nyo ögna den kända
taflan af lekamlig uppväxt och andlig förtvining, af ökad
erfarenhet och ökad dårskap – en tafla, som din och
min och kanske de flestes lefnad erbjuder. Min bana
faller inom din synkrets, först när hon böjer sig tillbaka
till sin utgångspunkt: barndomens Eden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
