- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
212

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     Ur en klosterbroders dagbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

starkast belysta punkten i kapellet. Friden, som hvilar på
denna panna, tycktes utstråla öfver helgedomen.

Pater Teofil var min förste lärare och min barndoms
bäste vän. Vår bekantskap är således af tidigt ursprung.
Han är den ende, som känner hvad jag varit
och hvem jag är. Då jag före mitt inträde i klostret
biktade för honom mitt lif, försvunno de tjugu år, under
hvilka lärare och lärjunge hade varit skilde från hvarandra:
mannens bikt blef fortsättningen af gossens vana
att i sorgsna stunder söka tröst hos sin vän.

Bland klostrets innevånare skulle måhända en eller
annan, som är född i denna nejd, kunna igenkänna mig.
Men med pater Teofils begifvande vill jag förblifva obekant.
Klosterreglerna tillåta mig att äfven i umgänget
med bröderna bära kåpan öfver ansiktet. Om en sådan
förbehållsamhet sårade dem, skulle jag afstå därifrån.
Men, sysselsatta såsom de äro, med bön och arbete, hafva
de ingen plats för otillbörlig nyfikenhet, eller vörda de
fastän de icke känna dem, skälen, som bestämma mig att
uppträda så. Mer än en af dem lärer under de första åren
af sitt munklif hafva handlat på samma sätt. Klosterlifvets
grundsats - så förekommer det mig nästan - vore
icke fullständigt genomförd, om man afstängde sig
endast från världen utanför murarne. Äfven innanför
dessa bör det ytliga, det oväsentliga, om möjligt, undandragas
blicken. Vi skulle därigenom ömsesidigt befria
hvarandra från faran att i vårt samlif bestämma oss efter
något så bedrägligt, förgängligt och föränderligt som gestalt
och form. Den som för sina likar ännu hyser olika
känslor, i det han låter sig draga till en och afstöta från
en annan och förblifver – – – – – – – – –

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free