- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
245

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     Ströftåg i Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tack vare bland annat ett porträtt af »kejsaren af Marocko»,
som helt oväntadt steg ned från väggen, där det
hängde, och tog sig ett glas vin; tack vare därjämte en
apporterande pudel, som på ett för apotekaren sorgligt
sätt ingrep i händelsernas gång, samt till sist baletten och
bengaliska eldar. Kvintessensen af det kvicka i dialogen
utgjordes af det ofta upprepade uttrycket: »min tappre
apotekare», hvilket aldrig förfelade att väcka munterhet.

Till teaternöjena är jag nästan tvungen att räkna de
s. k. konferenserna, som hållas i föreläsningssalen vid Boulevard
des Italiens. Inträdeskortet kostar ett par francs
och åhörarne tillhöra vanligen en finare publik. Ett af
de föredrag er brefskrifvare där hörde, gällde vissa för
naturens uppfattning lärorika kemiska företeelser. Det
var lättfattligt, skickligt hopkommet och understöddes af
en vacker röst och väl utförda experiment, men gjorde
ändå föga intryck, till dess föreläsaren lät nedskrufva gaslågorna
och i den förmörkade salen frambragte en plötslig
»bengalisk» ljusverkan. Då hade förtjusningen inga
gränser. Salen genljöd af handklappningar och bravorop.

En annan gång föreläste en professor i musik öfver
vissa religiösa tonskapelser. Föredraget bar prägeln af innerlighet
och hade flere vackra punkter, som dock tycktes
ofattliga för åhörarne. Men vår professor ville icke
rymma fältet utan att ha fått en handklappning, och han
visste, som det visade sig, ganska väl, huru en sådan
kan fångas. Tämligen opåkalladt tillgrep han en slutstrof
om döden och dess oundviklighet. Han lyfte högra
armen och ropade med utsträckt pekfinger: »Där ...
där är afgrunden, som skall sluka oss alla ... alla ...
alla! Vi nalkas honom med hvarje ögonblick, med hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free