Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyertsteckningar från Rom. I. Kyrkostatens Rom och Italiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkunnar det kätterska påståendet: »Petrus har aldrig
varit biskop i Rom!» och låter hvarje förbigående, om
han så vill, draga slutsatsen: påfven är således icke
Petrus’ efterträdare i ämbetet.
Skulle den resande hafva glömt sitt pass hemma,
så gör det ingen ting. Det nya Rom emottager utan misstankar
och utan afvoghet alla i sin famn: judar och proselyter,
greker och araber. Vill den resande, efter som
han har de diokletianska termerna framför sig, titta in
mellan deras ödemurar, skall han finna Santa Maria
degli Angelis sköna kyrka och kartusianklostrets hundra
pelare stå orubbade kvar som en borgen för att detta
och allt hvad han fann värdt studier, kärlek och beundran
i det härliga Rom intet lidit på det timade skiftet. Tvärtom:
den gamla storhetens minnen skola möta talrikare
och lärorikare än någonsin, tack vara de fortsatta gräfningarna.
Men kartusianmunkarne, som höllo till bredvid
Maria degli Angeli, äro nu borta. Den italienska regeringen
har indragit en mängd kloster, och ingen, hvars
hjärna ej förvridits af romantiskt känslopjunk, kan annat
än lyckönska samhället till att dessa förmörkelsens fästningar
slopats. Dock vill jag icke neka, att jag gärna
unnade de vänlige franciskanerna i S:ta Bonaventura uppe
på Palatinen, där jag en dag under karnevalen gästade,
att få till döddagar stanna i sitt lilla kloster och njuta
sin siesta i den treflige pelarsvalen, som vetter åt deras
trädgård med de stolta palmerna och den sköna utsikten.
Och munkarne i S:t Onofrio sedan! Långt innan jag kom
till Rom, hade jag hört omtalas de hygglige hieronymiterna
i klostret på Janikulus’ branta sluttning som de
ende kristligt frisinnade munkarne i hela den katolska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
