Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyertsteckningar från Rom. III. Kolosseum. Hvilka voro barbarerna? Kolosseums ättlingar. Skådespelen. Röfvarstycket Laureolus. Munken Telemak. Signor Rosas gräfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häxdomaren Del Rio, om frågan, hvarför det gudomliga
hägn, som värnade martyrerna mot eld, vatten och vilddjur,
undandrogs dem, när deras bödlar tillgrepo järnet,
och han söker förklaringen däruti, att »järnet är det
laga straffmedlet». En fransman har nyligen tagit samma
spörsmål i öfvervägande och gifvit därpå till svar, att en
gammal okristlig fördom ligger till grund för de kyrkliga
sägnerna härom: den fördom nämligen, att själen såsom
varande af eldens natur utsläckes i vattnet och att köttets
uppståndelse omöjliggöres, om kroppen förbrännes
eller ingår som föda i djurkroppar.
Men tillbaka till flaviske amfiteatern. Det är både
möjligt och sannolikt, att hans sandfält druckit kristianers
blod, men full historisk visshet har man endast om
ett martyrium därstädes, och då voro bödlarne själfve
– kristianer. Roms öfvergång till kristendomen hindrade
icke amfiteaterns blodiga spel att länge fortfara. En dag
omkring år 450 satt bland åskådarne en främling, en
munk från Syrien vid namn Telemakos. Han hade velat
se amfiteaterns så omordade prakt och se de nöjen, hvaråt
hans kristne medbröder där öfverlämnade sig. Den gode
munken, som i det österländska klostret lefvat mer i
fromma drömmar än i verkligheten, kan icke tro sina
ögon, når gladiatorer intåga på arenan för att roa folket
med kamp på lif och död, men då skådebanan sköljes
af deras blod, och åskådarne jubla, när en »secutor»
stöter svärdet i en fallen nätkämpes bröst, störtar munken
upp från sin stol och ned för trapporna, rusar, i trots
af väktarnes försök att hejda honom, in på arenan midt
ibland lik och segervinnare, lyfter sina händer mot senatorerna,
riddarne och folket, brister i gråt, men kufvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
