Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyertsteckningar från Rom. IV. Campagna di Roma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en buttero eftersätta och infånga en unghäst, som skall
tämjas, eller oxherden med fälld lans under vilda rop
jaga sin hjord framför sig, så glömmer man icke den
synen. Fridsammare ter sig fårherdens lif, när hans
skyddslingar i spridda flockar beta kring de antika monumenten,
medan den riklockige, svartögde, halfnakne gossen,
som vaktar dem, sitter med stafven i hand, uppkrupen
på en grafvård eller på röset af en forntida villa,
försjunken i drömmar eller lockande vemodiga toner ur
sin rörpipa. Mot sommaren stiga hjordarne högre och
högre upp i bergen. Om hösten komma de ned igen i
flockar af ända till 10,000, förda och drifna af herdarne
och deras hjälpare, de hvite, raggige kampagnahundarne,
som äro ypperlige i sin tjänst, men illa sedde af främlingar,
som ge sig ut på slätten, för den hvita tandgård
och det arga skall, hvarmed de hälsa enhvar, som ej är
klädd i fårpäls eller i spetshatt och lädergamacher.
Här och där ser man på slätten en liten kägelformig
byggnad med ett kors på toppen. Hyddan är byggd
af rör öfver en lätt trästomme och sammanhållen med
hamprep. En groft timrad säng med några fällar, en
korg, hvarur en nyfödd liten kampagnol räcker sina armar
mot modern, en bössa på väggen, några kökssaker och
mjölkkärl på golfvet, det är herdehemmets vanliga innehåll.
Men ej sällan får en håla i den brunröda tuffstenen
med en äril, där elden sällan slocknar, tjänstgöra i
hyddans ställe. Lifvet och lefnadsförhållandena framträda
här i det torftigaste skick, och få äro de, som icke finna
kampagnolens lott hård och hans öde klagvärdt; men
lyckan låter icke mäta sig efter den måttstock främlingen
lägger på lifvets kraf, och herden, som om dagen kringströfvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
