Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristina och de båda guldmakarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle föras till honom. Främlingen tycktes icke önska
något högre. Om några ögonblick stod han bugande
inför villans ägare med en blomsterkvast i hand.
»Min herre, hvad önskar ni?» frågade markis Palombara.
»Jag ville plocka blommor», svarade främlingen.
»Var så god! Mina blommor stå till er tjänst.»
»Jag tackar. De blommor jag så länge sökt har
jag just funnit här. Er kunna de ock vara till gagn, ty
ni är ju invigd, ni liksom jag.»
»Hvad menar ni? Är ni alkemist?»
»Ja, och om ni, hr markis, vill visa mig, huru långt
ni hunnit i er vetenskap, skall jag å min sida ådagalägga,
att alkemiens gåta väl är vansklig, men icke omöjlig att lösa.»
»Det var mycket lofvadt.»
»Jag lofvar aldrig mer än jag håller. Låtom oss gå
till ert laboratorium.»
»Ni vill naturligtvis hafva något vederlag för uppfyllelsen
af det stora löfte ni gifvit mig?»
»Jag vill icke höra talas om vederlag. Min hemlighet
är icke till salu. Vi arbeta tillsammans, det är allt.»
Villa Palombaras ägare tvekade ej att föra främlingen
till sitt laboratorium och fann snart, att denne var en
djupt studerad man, som hade inne alla de erfarenheter
markisen själf gjort vid smältugnen, och visste mer dessutom.
Sedan den utländske alkemisten noga underrättat
sig om gången af markisens förfarande och företagit åtskilliga
prof med vätskan, som för tillfället fanns i retorten,
förklarade han, att allt redan var så godt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
