Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristina och de båda guldmakarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manshöjd öfver marken, och klättrat öfver trädgårdsmuren.
Men värst af allt: retorten var kullstjälpt och den
dyrbara vätskan utrunnen.
När markisen något hämtat sig, stötte han upp
laboratoriets stängda fönsterlucka. Solen sken in och se!
Den långa strimma, som vätskan bildat på tegelgolfvet,
blänkte som guld. Markisen bröt ett stycke ur den stelnade
massan och undersökte den.
Det var renaste guld. Främlingen hade icke flytt,
innan han hållit sitt löfte och ådagalagt, att alkemiens
problem var löst. På bordet hade han efterlämnat ett
papper, fullskrifvet med gåtor, som måhända innehölle
den stora mästarekonstens hemlighet. Markisen kunde
icke tolka dem, men till efterkommandes tjänst, som
möjligen kunna det, lät han ingräfva dessa i sten och
uppsätta dem dels öfver Villa Palombaras portar, dels i
ytterväggen till laboratoriet.
När markisen nästa gång var inbjuden till drottning
Kristina, omtalade han sitt äfventyr, och drottningen
kunde nu i sin ordning skämta öfver att markisen, ehuru
varnad af hennes öde, släppt guldfågeln ur buren. Men
hvem främlingen var – om densamme som lämnat drottningen
vaserna eller en annan – vardt aldrig rätt klart,
och det stora magisteriets recept är lika litet funnet, som
Villa Palombaras gåtfulla inskrifter äro tolkade till sin
inre mening – i fall de ha någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
