Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utgifvarens tillägg och anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagboken till den okände brodern, som skall efterträda honom i
cellen, utan att ana, att denne efterträdare blir hans köttslige
broder Alfred.
Dagen efter det Georg afstått från sitt arf aflägger han
munklöftet. Hans öde vill, att han därefter skall se den kvinna,
vid hvilken hans hjärta fäster sig – riddar Henrik Ylfingens
brorsdotter (dotter) Leonore (Gertrud). – – –
Hon har en månskenskväll tillsammans med Bertha lämnat
slottet och begifvit sig till insjön, där hon träffar Georg
sysselsatt med växters insamlande för priorn. Deras samtal.
Det intryck Georg gör. Han har kåpan dragen tillbaka, emedan
han tror sig ensam.
Då hon därefter gör bekantskap med Alfred, som nyligen
anländt till jaktslottet, tror hon, att det är markgrefven som
hon sett förklädd till munk. Många indicier tala dock däremot,
i hvarje fall söker hon på Alfred öfverflytta de känslor Georg
ingifvit henne, innan hon öfvertygat sig, att de äro olika personer.
Sedan hon erfarit detta, anar hon, att den unge munken
är den försvunne furstesonen. Hon underrättar sig om honom
hos kanslern och Alfred och får en afskräckande målning af
hans personlighet. På denna skildring kan hon dock icke tro.
Georg har blifvit hennes vän och biktfader. Georg har för
henne utvecklat sina idéer om äktenskapet. – – – –
Georg, med sin ideala, på Platons idélära grundade föreställning
om äktenskapet, bjuder henne att rannsaka sitt hjärta,
om andra motiv än verklig hängifvenhet för personen och
kärlek af evig beskaffenhet bestämma henne. Hon är i början
icke uppriktig, åtminstone tveksam och oviss på sig själf.
Georg utvecklar för henne sin åsikt af äktenskapet, fördömer
en förening utan verklig kärlek, såsom höjden af samvetslöshet
och förbrytelse mot den gudomliga ordningen. Härunder
pinas Georg af tvifvel, huruvida icke hans egen böjelse för
Leonore och hans brännande svartsjuka bestämma hans handlingssätt,
då han ställer sig emellan Alfred och Leonore.
Under bikten och kampen med sina egna böjelser börjar
Leonore känna allt större beundran för Georg. Denna beundran
öfvergår småningom i kärlek. Georg är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
