- Project Runeberg -  En underbar man : Leonardo Da Vinci : ur en föreläsning i Stockholms högskola /
4

(1893) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Leonardo da Vinci var filosof, matematiker, fysiker, geolog,
metallurg, botaniker, anatom, ingeniör, musiker, improviserande
skald, arkitekt, bildhuggare och målare. Hans yttre motsvarade
hans inre. Han var till kroppskrafterna en jätte, fullkomlig
till alla lemmar, som en grekisk bildstod kan vara det. Hade
han lefvat i de gamle hellenernas tid, kunde han uppträdt och
segrat i de olympiska spelen. Den skönhet, för hvillken han
var omtalad, trifdes hos honom in i hans ålderdom.

Om vi icke med visshet kände, att en sådan man lefvat,
skulle vi kanske förneka hans möjlighet, vi som lefva i en
långt drifven arbetsfördelnings tid. Denna har sina lätt insedda
fördelar. Den är i hvarje fall egnad att åstadkomma en
storproduktion af småsaker. Dess olägenheter falla ännu icke i
ögonen på de fleste. Eftervärlden, som skall lida af dem,
tillkommer det att döma dem.

Det är riktigt att samla sina krafter i stället för att sprida
dem. Non omnia possumus omnes. Och då den enskildes
samlade krafter vanligen rätt och jämnt förslå för det inskränkta
fält, hvarpå han använder dem, må han ursäktas, om han med
en axelryckning tillämpar satsen om arbetsfördelningens
välsignelser och det mångsidiga sträfvandets fördärflighet äfven på
en man som Leonardo da Vinci. Vi tala ju och döma som vi
ha vett till. Den lilla hjärnkapaciteten misstänker just på grund
af sin litenhet den stora. Det ligger så till hands att säga
äfven om detta jättesnille: hvilken skada att han så splittrade sig!

Jakob Burckhardt, den bekante konsthistorikern, tillbakavisar
med rätta ett sådant beklagande. Leonardo splittrade sig icke
genom sin mångsidighet. Denna var helt enkelt hans natur.
Just genom mångsidigheten i kraftöfning varder en sådan hjärna
i stånd att åstadkomma storverk. I hvilken riktning hann än
gick, vardt han en grundläggare och en upptäckare. Hade hans
snille begränsat sig, skulle det våldsamt nedtryckt sig själf
till en medelmåtta.

Leonardo da Vinci föddes är 1452 i en liten köping Vinci
på florentinskt område. Hans far var en ogift 25-årig yngling,
och blef, samma år gossen föddes, gift, sannolikt mot sin vilja,
med en annan kvinna än Leonardos moder. Han fick under
årens lopp en stor barnskara, nio söner och två döttrar, bland
hvilka ingen hade framstående begåfning. Leonardo uppfostrades
af fadern, men hans skolgång säges ha varit vårdslösad. Det
är möjligt att han icke utmärkte sig vid skolböckerna.
Historien har bland sina största snillen att uppteckna en hel mängd
lata, ja omöjliga skolpojkar, bland dem Kepler, som upptäckte
lagarne för planeternas rörelser, och Newton, som upptäckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbund/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free