- Project Runeberg -  En underbar man : Leonardo Da Vinci : ur en föreläsning i Stockholms högskola /
10

(1893) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handskriften förvaras i Vatikanen. Där betecknar han
målarkonsten som den högsta af alla och tillika — hvad nutidens
målare ha svårt att fatta — som en vetenskap, hvars teoretiska
grunder den ifrågavarande afhandlingen just afser att lägga. Han
uppställer inga abstrakta regler, men dess flere praktiska, som
beklagligen blifvit delvis åsidosatta och förgätna, ehuru de
förtjente att ihågkommas och följas. Han resonnerar icke »in’s
Blaue hinein»: han utgår öfver allt från empiriskt funna och
fördenskull alltid giltiga lagar. Jag har förut omtalat, huru man
i ungrenässansens tid mer och mer kom på det klara med
linie- och luftperspektiven. Här, i Leonardo da Vincis bok,
finner man lagarna för dessa perspektiver och principerna för
ljus- och skuggverkningen för första gången fullständigt framlagda;
här äro reglerna för färgernas natur och harmoni för första
gången fullt förstådda och sammanfattade till praktiskt bruk. Och
öfver allt yrkar den grundlige antikkännaren Leonardo på att
man icke skall härma antiken eller härma något konstverk alls,
utan städse hålla sig till den egna iakttagelsen. Han, som drefs
af en brännande trängtan till den ideala skönheten, tillråder
städse honstens ämnessvenner att vara, livad han kallar,
naturens söner.

Leonardos mångsidighet utstrålade som radier från en
gemensam medelpunkt, nämligen hans med vetgirighet och
skarpsinnighet förenade skönhetssinne. Han säg som en konstnär;
men han ville också förstå hvad han såg. De friska, starka och
klara intryck, han mottog från sinnenas värld, förlamade icke,
utan sporrade hans begär att med förståndet genomtränga hvad
han med sinnena uppfattat. Och vetgirigheten å sin sida
fördunklade icke, utan stärkte hans syn för former och färger. Jag
upprepar Jakob Burckhardts anmärkning, att denne Leonardo, som
var filosof, matematiker, teoretisk mekaniker, civil- och
militäringeniör, geolog, fysiker, kemist, botanist, anatom, musiker,
arkitekt, skulptör, målare och skald, likväl icke splittrade sin
verksamhet. Man har ingen rättighet att säga det, då han på alla
dessa områden var sin tids förnämste man, gjorde upptäckter och
grundlade teorier, hvilka århundradena efter honom bekräftat, den
ena efter den andra. Men man har så mycket större skäl att
vara tacksam för att historien ådagalagt, att ett så vidtomfattande
snille lefvat. Det ger oss hopp om, att sådana kunna åter
uppstå. De varda behöfligare i samma män som arbetsfördelningen
på vetenskapernas och konsternas områden tillväxer. Tiden lider
ingen brist och kommer ej att göra det på fackmän, som
bearbeta hvar och en sin lilla teg och knappt kasta en blick
utöfver dess stängsel. Till hvarje sådan plats finns, kan man säga,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:13 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rydbund/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free