- Project Runeberg -  En underbar man : Leonardo Da Vinci : ur en föreläsning i Stockholms högskola /
11

(1893) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

duglige sökande i tiotal och hundratal. Mlen hvad den kan komma
att lida brist på är snillen med förmåga att öfverskåda större
delar af det ofantliga fältet och ordna det splittrade arbetet å
detta till ett helt med gemensamt mål.

Under 1400-talet var den konstnärliga verksamheten så ifrig,
mångskiftande och rik på nya rön och i olika skolor fördelade
erfarenheter, att just ett öfverskådande och sammanfattande snille
var behöfligt, för att förena det skilda. Det kunde Leonardo da
Vinci och det gjorde han. Michel Angelo och Rafael Santi
fulländade livad lian gjort.

Hvad man kan beklaga hos Leonardo da Vinci var icke, att
hans intressen voro så många och att han med brinnande hug
fullföljde dem alla, ty icke ett enda bland dem vardt däraf
lidande. Nej, det beklagansvärda hos honom var en egenskap, som
är för de stora snillena kännetecknande, äfven den, nämligen, att
han aldrig var nöjd med hvad han hade gjort och att han
fördenskull fann det vara mindre viktigt att gifva de sista fulländande
penseldragen åt ett mästerverk, som han skapat, än att inlåta sig
på nya och ständigt nya rön, af hvilka han hoppades än bättre
vinning än den han redan uppnått. Hans likgiltighet för att i yttre
afseende trycka fulländningens prägel på sina alster var i själfva
verket en uppoffring, genom hvilken han förringade det för
alla synbara och påtagliga värdet af sina skapelser. På många
sina samtida gjorde han också intrycket af en man, som oroligt
vände sig från det ena till det andra och dagligen skiftade i
böjelser och tycken, som om han icke rätt vetat hvad han ville.
Man såg honom låta många, arbeten stå ofullbordade, för att gripa
till experimenter, hvilkas ändamål man icke begrep. Man
förebrådde honom till och med lättja, emedan han i jämförelse med
andra målare fick så få målningar färdiga, ehuru få konstnärer
arbetat så rastlöst som han.

Jag har yttrat några ord om betydelsen af de Leonardos
handteckningar, som förvaras i Windsor. Jag har också påpekat
det olyckliga öde, som förföljt hans flesta och bästa skapelser, så
att de antingen blifvit oss fullständigt beröfvade eller finnas kvar
som ruiner. Till dem hör hans världsberömda målning »Den
heliga Nattvarden» i matsalen till klostret Santa Maria della
Grazie i Milano. Redan tämligen tidigt på 1500-talet började
förgängelsen att visa sig å densamma. Orsaken låg hos
Leonardo själf, i hans okufliga begär att experimentera och försöka
nya vägar. Det var ett gammalt bruk att pryda klostrens
refektorier med en framställning af den heliga nattvarden gjord i fresk
på någon af salens väggar. Leonardo fick i uppdrag att i det
nämda klostret måla nattvarden och han gjorde det så, att hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:13 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rydbund/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free