Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verk väckte den största beundran hos konstnärerna såväl som
hos allmänheten. Man var enig om, att den högsta möjliga
fullkomlighet i framställandet af detta ämne här var uppnådd. Han
hade också användt många år på studier för detsamma. Själf
var han likväl icke nöjd därmed. Med kompositionen i dess
helhet och med de enskilde lärjungarnes gestalter måste han väl
likväl ha varit det. Icke så med Kristushufvudet. I sin fantasi
hade han danat sig en gudomlig Kristustyp, en af sådan
skönhet, att han underkände livad hans pensel här förmått och
aldrig, släppte tanken på att omarbeta det.
Det ödesdigra fel Leonardo vid detta måleri begick var ett
rent handtverksmässigt. Det var en fresk han skulle måla; men
i stället för att hålla sig till den gamla välbepröfvade tekniken
för måleri på väggytor, gaf han äfven här vika för sin håg att
experimentera och lösa nya problemer. Det tekniska problem
han nu ville lösa var att använda oljefärger i stället för
vattenfärger, för att fä en djupare ton än som med de senare är
möjlig. Det vann han, men på bekostnad af varaktigheten.
Redan i andra hälften af 1500-talet var hans »Nattvarden»
i beklagansvärdt tillstånd. Därefter följde en lång rad af
förgripelser. På 1600-talet gjorde munkarne en dörr i väggen,
och ett vapen fastnaglades öfver dörren. På 1700-talet ville
man upphjälpa målningen och öfverlemnade åt stympare att,
som det kallas, restaurera den. Under de napoleonska krigen
fick rummet tjena till stall, fodermagasin och fängelse. Därefter
kom en öfversvämning och skadade fresken ytterligare.
Slutligen kom en tid, då man gjorde ett nytt restaurationsförsök, den
gången med förstånd och vördnad, och undanskaffade, så godt
sig göra lät, de på 1700-talet gjorda öfvermålningarna. Gamla
kopior och kopparstick måste nu ersätta bristerna i originalets
tillstånd. I olika europeiska konstsamlingar finnas också
originalritningar af Leonardo till några af hufvudena i hans »Nattvarden».
Inträder man nu i salen och vet på förhand, att man skall
få se ett illa medfaret verk, så öfverraskas man dock af hvad
man ser. Kompositionens monumentala storhet och de väldiga
figurernas ädelhet göra genast ett mäktigt intryck; den allmänna
stämningen i ljus och färger ger ännu en aning om den
fulländade koloristen Leonardo, och ännu sväfvar öfver verket det
skimmer af ursprunglighet, som ingenting kan ersätta.
Det kan vara skäl att höra något af hvad Göthe skrifvit
om Leonardos »Nattvarden». »Man må», säger han, »försätta sig
till ort och ställe och tänka sig det yttre lugn, den dämpade
stämning i skick och tal, som råder i en matsal för munkar.
Man kan då föreställa sig motsatsen mellan denna stillsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
