Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kroppsbildning är med underbar afvägning bragt i en enda harmoni.
Och hvilka gestalter som här äro samlade : förebilder för all
manlighet, förstfödde söner af den fulländade honsten! Och äfven
ur måleriets fackmässiga synpunkt, huru nytt och huru väldigt
är ej allt: dräktmotiverna, förkortningarna, kontrasterna! Ja, ser
man blott på händerna, är det ju, som om allt måleri ditintills
hade legat drömmande och nu först vaknat upp».
Det är inför sådana verk som dessa man lifligast känner,
huru betydelselös i själfva verket striden är, som man velat
åvägabringa i våra dagar mellan realismen och idealismen,
likasom om icke båda dessa riktningar vore icke blott berättigade,
utan nödvändiga — likasom om icke realismen hade sitt värde
såväl i sig själf som däri, att den måste vara förutsättningen
och grundvalen för den sunda och äkta idealismen, som utan
den störtar ned i schematism, i osanning, tillgjordhet och tomhet;
och likasom om icke å andra sidan den äkta idealismen vore
uttrycket för det ädlaste, det djupast mänskliga i människonaturen
och vore berättigad till högsätet, när helst en konstnär är i
stånd att föra den dit — hvilket sällan är förhållandet.
Vill man skilja mellan de idealistiska och de realistiska
dragen i denna målning kan man med en tysk konsthistoriker,
Woermann, tala om det idealistiska i det helas anordning, om
den efter symmetriens lagar och likväl så fritt utförda
grupperingen kring hufvudpersonen, som fått sin plats i midten
framför den stora ljusöppningen, som ger utsikt åt landskapet. Man
kan som idealistisk beteckna linieföringen i konturerna till hvarje
enskild gestalt, hvarje klädselveck, hvarje rörelsemotiv. Som
realistiska kan man beteckna de präktigt genombildade hufvudena,
som uppenbarligen till större delen äro gripna ur verkligheten;
realistiskt äro också samtliga stofferna, ända till den omsorgsfullt
efterbildade bordduken, behandlade. Men det tjenar till intet att
här göra en sådan skilnad, ty här är, noga taget, hvarje drag
idealt och realt på samma gång. Hade konsthistorien många
sådana verk som detta af Leonardo att uppvisa, så hade
indelningen i realism och idealism förblifvit en abstraktion, som kan
som sådan ha sin betydelse i den teoretiska estetiken, men den
hade icke föranledt en strid mellan konstskolor.
Jag vill till slut gifva en analys af figurgrupperingen,
delvis med Göthes ord. Gruppen närmast till höger om Jesus
består af apostlarne Johannes, Judas och Petrus. Johannes,
lärjungen, som Jesus älskade, sitter honom närmast. Därnäst Judas,
därnäst Petrus.
Petrus är i nya testamentet skildrad som en häftig man.
Så äfven här. Så snart han hört Jesu ord, vänder han sig, bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
