Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den yngre och Andreas, Petrus’ broder. Bartolomeus har rest
sig upp i en skarpt lyssnande och iakttagande ställning, kanske
för att höra Jesu antydande ord om aposteln, som ätit med
honom ur samma fat, eller för att lyssna till hvad Johannes skall
svara Petrus. Hans blick synes riktad mot Jesu högra hand och
fatet där bredvid. Jakobus den yngre, som sitter bredvid
Bartolomeus, lägger bakom. Andreas sin hand på Petrus’ skuldra,
medan Andreas själf, en storartad och skön gestalt, lyfter båda
händerna med en hos alla europeiska folk förekommande, här
hos en enda figur använd åtbörd af förfäran. Så mycket oftare
användes samma åtbörd som uttryck af öfverraskning och
förskräckelse i andra mindre grundligt och snillrikt genomtänkta
målningar. Det gör en förträfflig verkan, att Petrus i den ena
gruppen, Jakobus den yngre i den nästföljande föra armarne
bakom sina närmaste grannar till venster. De bilda likasom
en kedja af nervös väntan, urladdande sig i riktning mot
Johannes, mästarens älskling och förtrogne.
Leonardo da Vinci afled i Frankrike år 1519, omkring 67
år gammal. Om han i galleriet af store män står ouppnådd i
snillets mångsidighet, står han dock icke ensam. Han är »den
förste bland likar.» För att hålla oss endast till
konstnärskretsen — hvem erinrar sig icke Michel Angelo och Peter Paul
Rubens?
Saknade människosläktet vidtomfamnande snillen, skulle
dess tänkande och görande varda till idel styckverk, till
mosaikbitar, förströdda utan förhoppning om en hand, som sökte
sammansätta dem till en helhet. Det är skäl att påminna och
åter påminna därom i denna arbetsfördelningens tid. Och äfven
därom, att livad inan kallar fantasien, den af själstorrheten och den
praktiska snusförnuftigheten medlidsamt betraktade fantasien, är
de stora upptäckternas springkälla. »Die Einbildungskraft des
Dichters ist fast noch besser zu brauchen als der Scharfsinn
und die Genauigkeit des Gelehrten» anmärker den lärde Max
Müller. Hos Leonardo voro skaldens inbillningskraft och
vetenskapsmannens skarpsinne förenade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
