Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= Id
en döende. Vid nedskrifningen häraf kan jag ej
annat än med några tacksamma ord ihågkomma
den hedervärde Tannström, till hvilken jag aldrig
haft något enskildt förhållande och som jag aldrig
kunnat göra någon återtjenst, men som likväl nu
för andra gången (jfr. bl. 12—13) sjelfmant be-
redde mig en icke obetydlig och dertill i längden
fortverkande fördel. Han spelade aldrig beskyd-
dare, men var det.
Vid uppteckningen af vissa lefnadsminnen
kan det icke underlåtas att dröja längre vid den
nyss antydda sjukdomen, som icke blott upptog
en stor del af mina bästa manna-år, utan äfven
kom att gifva en ny utgångspunkt för hela min
litterära verksamhet. Tjenstgöringen i de kalla
Bibliotheks-salarne, ansedd särskildt mig åliggan-
de, hade redan under de 3 första åren ådragit mig
frossa hvarje vår (jfr. bl. 15: 3), och de reuma-
tiska anlagen underhöllos hela tiden efteråt, deri-
genom att jag var och förblef den yngste ordina-
rien, hvilken det ansågs tillhöra att betjena all-
mänheten. Det fordrades blott en tillfällighet att
åter framkalla frossan och undergräfva helsan.
Detta inträffade genom det ifriga författandet af
»Tidens Oro» och derför erforderliga forskningar
i ett för mig till största delen nytt ämne (jfr.
bl. 19:1). Sedan 2:a häftet utkommit fick jag
Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 45. SK
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
