Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ting och fenomen ur empirisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med atom har jag ju för min del aldrig menat ett rent
materielt grand, saknande andra egenskaper än den att
antaga ett minimt ställe i rummet. För mig är atomen
ett kraftcentrum, som kan eller måste, på de grunder,
som blifvit anförda, uppfattas som ett potentielt
lifscentrum. Den världsåskådning, som jag i all ödmjukhet
uppbyggt åt mig till mitt eget bruk, är för mig själf en
blygsam bekräftelse på Rokitanskys ord, att en andlig och ideel
uppfattning af universum kan hvila, ja hvilar säkrast på
atomistikens grund. Åro atomerna, såsom du antagit...
(Hugo:) Ursäkta! Jag antager ingenting. Jag bedrifver
endast tillämpad logik.
(Otto:) Aro atomerna, såsom du gifvit skäl för, psykiska
elementer, då sammanfalla med hvarandra atomistik och
monadologi. Atomen och monaden - jag behöfver icke mena
den Leibniz’ska monaden - äro då olika sidor af samma
s. k. hjälpbegrepp eller, väl rättare af det slags
verklighet, för hvilket detta hjälpbegrepp är ett tecken
- den ena sidan vänd mot kemien, fysiken och fysiologien,
den andra mot psykologien och biologien.
(Hugo:) Ja, tänk, om du kunde öfvertyga alla psykologer
om det! Du vill förmodligen, att din atommonad skall spela
en roll i själslifvets förklaring. Men det gifves i våra
dagar en rent fenomenistisk, en nyheraklitisk psykologi,
för hvilken världen är en ström af evigt flytande väsenlösa
metamorfoser. Hon personifierar räckan af den hjärnmolekylära
verksamhetens resultanter och gör den till själfva det
förnimmande och tänkande subjektet, som kommer med dem,
försvinner med dem och under hela tiden mellan kommandet och
försvinnandet har att förflytta sitt abstrakta jag mellan de,
likt strålarne i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
