Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur kyrkans häfder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JR KYRKANS II\FI>ER. 243
Sådant framträder det kristna samfundet redan i bör-
jan af femte århundradet.
Då jag sagt, att det andliga ståndet nu utgjorde en
från folket skild styrelse, kan naturligtvis meningen icke
vara, att en absolut skillnad ägde rum dem emellan. En
från folket alldeles skild styrelse kan icke finnas, och en
styrelse, som väsentligen har att befatta sig med andliga
och religiösa angelägenheter, kan allra minst afstänga sig
från de styrda. Men det är prästerskapet som härskar
och gör det nästan utan kontroll nedifrån.
Man må ej heller tro, att prästerskapet kom oför-
tjänt i besittning af en sådan makt, eller att mängden
af de styrde kristendomsbekännarne knotade öfver den
timade förändringen och kände sig plundrade på de rät-
tigheter, som borde tillkomma dem, eller sörjde öfver,
att det fornkristna idealet af församlingslif var försvunnet.
Detta ideal var redan af massorna förgätet: de visste icke,
att det någonsin funnits; de trodde, att den ordning,
hvarunder de lefde, härstammade från apostlarne. Att
äga rättigheter, som medförde skyldigheter och besvär,
det skulle förefallit dem som en börda, buren utan bärare-
lön. Makten hade så småningom af sig själf glidit in
de händer, hvilkas ägare hade lust och kraft att utöfva
den, och tidsförhållandena voro sådana, att folket snarare
med tillfredsställelse än ovilja såg den hierarkiska myn-
dighetens växt och utveckling. Folket hade ingenting
emot, att staten tillerkände laglig giltighet åt det bland
de kristne ända sedan apostlarnes dagar häfdvunna bru-
ket att låta sina tvister slitas af församlingens äldste så-
som af en fredsdomstol. Voro båda parterna, antingen
de voro präster eller lekmän, eniga om att hänskjuta sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
