Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysk eller nordisk svenska?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borttappade, rättskrifningen förvriden ... stilen, som förut
var kort och sinnrik, blef vidlyftig, släpande och matt,
och språkets manlighet gick förlorad»[1].
Lämna en gammal odling utan vård, och hon skall
kväfvas af ogräs. Så hade det gått här. Våra hedna
förfäder odlade sitt språk genom skaldekonsten. Dess
ordförråd var rikt inom råmärkena för folkets synvidd
och hade, i kraft af lefvande ordbildningslagar, mäktat
skjuta friska skott genom människotankens alla rymder.
Ännu under kristendomens första århundraden härstädes
lånade det föga utifran – knappt andra ord än dem,
som de romerska kyrkobruken medförde – och omdanade
lånet efter sitt skaplynne, utan tvekan, i full känsla
af egen rätt och eget värde. Med rika välljudande
böjningsformer rörde sig orden som tankens och känslans
bärare i en enkel och ädel satsbyggnad med stundom
smidig, alltid kraftig gång. Nu åter syntes svenskan
stappla mot sin graf, biltog från sin äril, och höljd i
främmande lumpor. De påtvungna lånen hade ej riktat,
men utarmat henne.
De svenska bibelöfversättarne, Luthers efterföljare,
utförde ett välsignelserikt verk, äfven med hänsyn till
modersmålet, när de lade den heliga skrift i svenska folkets
händer. Främst har man att tacka dem för att de
återställde den inhemska ljudbyggnaden – ett djärft företag
under en tid, då de högre tongifvande klassernas uttal
var i hög mån fördanskadt. Vidare åstadkommo de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
