- Project Runeberg -  Varia (filosofiska, historiska, språkvetenskapliga ämnen) /
XIII:366

(1910) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysk eller nordisk svenska?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

räddats från flertalsformerna bågor, strålor, vingor,
magor, som nog annars skulle förr eller senare inställt
sig. Tanka, måna, timma, släda, droppa, ha hafva i våra
dagar i det närmaste vikit för tanke, måne, timme, släde,
droppe, lie. Några andra, såsom kärne, penne, hvilkas
rätta form upprätthålles i dagligt tal, äga utsikt att
återvinna sitt rum. Här har bibelnämnden tagit ett steg
på rätta vägen. Vi finna öfver allt formen vilje för
vilja (Rom. 1, 10; 2, 18; 8, 20; 9, 19 m. fl.) och
ände för ända (Rom. 10, 4; 1 Kor. 1, 8; Ebr. 1, 1.2
m. fl.). Men då nämnden visat detta mod med hänsyn
till vilje, som dock ännu väntar sin rätta flertalsform
på -ar, hvarför då tveka att uttaga steget i fråga om
stadga (lagstadge) och lusta, hvilkas rätta plural lustar,
stadgar stå orubbade?

Kasuskänslans förslappning medförde bland annat äfven
villervalla i höjningen af abstrakta feminin på -a.
Deras gamla oblika kasusform på -o tillgreps och tillgripes
ännu för nominativen. Rydqvist anmärker härom: »Det heter
ganska rätt, enligt forngrammatikan, i min närvaro, frånvaro,
öfvervaro o. s. v., men en nominativ närvaro o. s. v. har
aldrig funnits och kan, enligt språkets både gamla och nya
lagar, icke finnas.» Annu i Linds ordbok äro nominativen
närvara, frånvara, öfvervara att finna. I vår tid har utsaga
åter gjort sin rätt gällande; här och där uppdyker ånyo
närvara, tillvara, frånvara. Den rätta nominativformen vill
således arbeta sig fram, men å andra sidan vill -o i de
oblika kasus icke vika, stödd, som denna ändelse är, på
häfd och välljud. Tvärt emot språkets gång i andra
hänseenden, synes här en gammal deklinationsform

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rydvaria/a0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free