Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnestal öfver C. W. A. Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då han skildrat den vårdande och hälsobringande
barmhärtighetssystern vid tidens sjuksängar; i detta fall må
då åtminstone medgifvas, att hon icke sällan nyttjat heroiska
medel till hälsans återställande och mer än en
gång tillämpat satsen, att hvad järnet icke läker, läker
elden. Hvad läkarebefogenheten vidkommer, bär, i fråga
om tidens krämpor, den ene lika litet som den andre ett
doktorsdiplom i fickan; utan måste här naturen hjälpa
så godt hon kan, hvilket någon gång synes ske äfven
medels det slags motansträngning, som griper häftigt i
strängarne. Det är möjligt och i de flesta fall visst, att
formen lider under de våldsamma greppen; men när allt
kommer omkring, är det ej den otadliga ytan, ej den
fint afvägande smaken, utan den rakt ur hjärtat frambrytande,
i flykten fattade och gestaltade stämningen själf,
med sin inneboende idéhalt, som dess vissare tryggar
varaktighet åt dikten, ju mer hon medför af hjärtats
friska förnimmelser. I dikten söker man något helt annat
än formens mästerskap, ty den skall man ha ändå, och
någon gång kan till och med hända, att ett formfel, då
det minskar diktens fullkomlighet, mer än försonar detta
genom att låta oss ana en högre skönhet hos skalden
själf. Och i Talis Qualis’ Pansarsånger förekomma verkligen
fel, som göra, att vi ville lyfta på den pansrades
hjälm, för att grundligt njuta den härliga åsynen af ett
ynglinga-anlete, hvars änne skiner, hvars ögon stråla,
hvars kinder rodna af hänförelsens heliga eld. Det släkte,
som var ungt, när dessa sånger ljödo, bugar för granskningen,
som har öra för deras brister, men gömmer i
lika kärt minne det intryck de gjorde för sin tid. Det
kan icke hjälpas – det var så, att de unge då tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
