- Project Runeberg -  Varia (filosofiska, historiska, språkvetenskapliga ämnen) /
XIV:36

(1910) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnestal öfver C. W. A. Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oförkränkt af alla århundradens ombildningsdrift. Den
fromme patriarken hoppades, att svenskan, sådan han
läste och aldrig nog kunde beundra henne i sin bibel
skulle öfverlefva domedagen och ljuda i det eviga Jerusalem
inför Herrens anlete. Då, säger han, skall nog
hvarje folk utan all lärdom förstå de andras tungomål
och instämma med dem, när de sjunga Mose Guds tjänares
och lambsens sång; men hvart och ett skall ock
sjunga på sitt eget modersmål, och när då Sveriges ängel
börjar sjunga, skola alla de andra folken sjunga med oss
svenskom på svensko: Nu tacker Gud allt folk, med
hjärtats fröjd och gamman!


Väl har denna i sin oskuldsfulla skönhet så storartade
syn på språken sin ideella sanning; men vi ha
med vetenskapens framskridande fått ett annat, ur uppdagade
sakförhållanden vunnet sätt att se dem. För den
jämförande forskningen, som på detta område och andra
skänker oss så rika frukter, ter sig en språkrörelse sådan
som den gamle Heraklitus såg världsströmmen, i hvilken
vågorna glida förbi, stigande, sjunkande och blandande
sig med hvarandra. Och denna syn är icke ett bländverk.
Det är så – med tungomålen, samhällsformerna
och folken. Men här är faran nära, att den som oupphörligt
har detta skådespel för ögonen skall få känslan
slappad för modersmålets själfständiga lif och utveckling
ur egna tillgångar. Hotar döden ett inhemskt, välbildadt
och skönklingande ord, ser han dess bortgång med lugn,
ty allt är förgängelsens lag underkastadt, och tomrummet
fylles af en utländing, som emottages gärna, emedan
hvarje ord har sin lilla roman, som vinner i omväxling,
när det råkat in och skall göra sig hemmastadd på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydvaria/b0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free