- Project Runeberg -  Varia (filosofiska, historiska, språkvetenskapliga ämnen) /
XIV:39

(1910) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnestal öfver C. W. A. Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvilken förmåga Strandberg hade att lägga de kraftigare
orden i rimmet, därom vittnar i sin mån äfven
denna strof. – Af sina klassiske älsklingsförfattare, ej
minst af Horatius, hade han lärt hushålla med orden. I
flere af hans dikter sammantränga sig tankarna som i
väldiga muskelknutar, och skaldestyckets daning påminner
om Herakles-torsons. Måhända delade han en längre tid
med konstnyfödelsens store mästare svagheten att vilja
visa huru förtrogen han var med musklernas anatomi,
likasom han i sin ungdom hade dennes smak för något
yfverboret i hållningen. Men dessa fel ha så gifvit med sig
med åren, att man i hans sista utvecklingsskede däraf finner
intet: linierna af diktens lemmar öfvergå mer förmedladt
i hvarandra, laterna få sitt ädla lagom, styrkans stolthet
viker för styrkans försynthet, och det tonens manliga
eftertryck, som han alltid älskade, tjänar nu den enkla
sanningen, den djupa innerligheten. Skalden vänder sig
till de stilla bygderna, och stämningar, som länge väntat
att få uttryck, få det nu så fulländadt som det är möjligt
för en själ, hvars fantasi, ännu i sin friska skaparkraft,
förmälts med den blidhet ökad lifserfarenhet skänker
ädla sinnen, den innerlighet, som hos sådana är en frukt
af lidandet. Han skapar nu täcka hvardagsbilder, ljufva
och rörande idyller. Han skildrar församlingspatriarken,
som efter slutad predikoskrifning slumrat in i sin länstol,
medan kvällsolen smyger in i hans kammare, förgyllande
stoftskyn öfver bordet, och ett fång nybruten björk sprider
från spiseln friska ångor. Han skildrar den bildsköne
gossen, hvars förstånd sofver, men hvars hjärta är vaket
och genom den stumma, af ingen tår vittnade kärleken
till den bortgångna modern är i ständig förbindelse med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydvaria/b0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free