Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Direktörstal i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det tillhör vår mänskliga natur att svårast känna de slag
som senast drabba. Medvetandet att de som lämnat oss,
lefva fastän de döde äro, lefva i Gud och i sitt folks
tacksamma och beundrande hågkomst, må lindra de kvarvarande
vännernas sorg, men mäktar icke gifva svar på
frågan, huru sådana förluster kunna i längden ersättas.
Det ideal af människa, som en tid uppställer och
omfattar, är kännetecknande, om icke för hvad den tiden
är, så dock för hvad hon vill. Adertonde århundradets
ideal var den vise eller den dygdige. Eftervärlden ler
åt det sätt, hvarpå det allt för ofta fick paradera i medelmåttiga
dikter och populär-filosofiska afhandlingar. Vi
må emellertid icke glömma, att om det mången gång uppträdde
med en själftillfredsställelse, som är sann dygd
och visdom främmande, så hade dock, långt innan tidehvarfvet
gick till ända, Immanuel Kants filosofi gifvit detta
ideal ett skaplynne, kraftigare och renare än själfva stoicismens
och ojämförligt närmare den mönsterbild af människa,
som kristendomen uppenbarat oss. Det var icke
ett framsteg utan ett steg nedåt, då vårt eget tidehvarf i
sitt första skede uppställde snillet att dyrkas på det fotställ,
som dygdens bild förut intagit.
På detta rum har förut framhållits, att »snillets apoteos,
i synnerhet i dess afarter och förvillelser, är ett olycksbådande
affall från det heligas välde». Det innebär dock
ännu en hyllning åt andliga makter, och mansåldern, som
nu är inne, har bragt till erfarenhet, att det gifves en
afgudadyrkan sämre än den. Det historiska fortskridandet
är böljans, som i rörelse framåt stiger och sjunker.
Sjunkandet måste hafva nått sin lägsta punkt, då, såsom
nu, den själfviska klokskapen uppträder med kraftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
