Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal i Konstnärsklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snillrike konstnärer ha behof af att tänka öfver sin
konst, och när de tänka öfver henne, ligger det också
nära till hands, att uppgöra teorier öfver henne. Men
de förstå då att bevara sin frihet äfven gent emot den
egna teorien. De veta sig vara teoriens buggmästare, som
ha rätt att utvidga och stilisera henne efter behag
och eget bästa förstånd, men de akta sig att göra henne
till ett cellfängelse åt sig själfva.
I hvilken riktning deras tankar än därunder gå, blir
slutpunkten, till hvilken de olika vägarne leda, ändå
alltid densamma. Ingen tänkande konstnär kan undvika att
ställa sig frågan: hvad uträttar jag för min omgifning,
för mitt folk, för mänskligheten med mitt arbete? Det
är nog, om han kan svara: jag har med min verksamhet
ökat den beklagligen allt för ringa summan af en
cent oegennyttig glädje hos människorna. I detta svars
innersta ligger i själfva verket konstens uppgift.
Samhällslärans, uppfostringsläran, moralen, vetenskapen sträfva
hvar på sitt sätt att förena människorna till ett harmoniskt
samarbete. Konsten har samma mål. Det är en
svår uppgift och på den väg, som är för konsten utstakad,
är det måhända svårast att vinna målet, ty hvad
konsten har att harmoniera, det är människornas
sinnesförnimmelser och känslor, och det heter ju, att om tycke
och smak kan icke disputeras. Men historien visar, att
det redan låtit sig i viss mån göra och i ej så ringa
mån, eftersom icke åtskillnaden i tidehvarf och icke
åtskillnaden i nationalitet, ja icke ens i ras har kunnat
omöjliggöra en samklang i mänskligt förnimmelse- och
känslolif. Isländingar ha kunnat uppfatta och förälska
sig i forngrekiskt formlif. Fransmän ha kunnat glädja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
