Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyaste teologiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudomliga lifvet, skall bemäktiga sig äfven det, som på
»denna sidan» är. Feuerbach hade emellertid en stor
förtjänst, nämligen den, att han afkastade den Hegelska
fraseologiens bojor och fordrade klarhet och åskådlighet
i tänkandet. Denna fordran har också blifvit hela den
bildade världens, och den nyaste filosofien söker
tillfredsställa den. Partigrupperingen efter Feuerbachs
tid visar sig på följande sätt: till vänster
Unghegelianerna, de politiske och religiöse radikalerna,
som omvända satsen: »verkligheten är förnuftig» till:
»förnuftet är det verkliga» och »hvad som icke motsvarar
förnuftet är platt icke sanning, utan blott ett sken och
sin undergång väl värdt». Därmed sammanhänger noga
förkastandet af den slappa och gammalmodigt kloka
belåtenheten med det verkliga under den högvisa
anmärkning, att det måste vara så och icke annorledes.
I stället för denna fega, för gammalhegelianerna
karakteristiska eftergifvenhet för alla det verkligas
erbarmligheter inträdde hos unghegelianerna ett radikalt
sträfvande efter det gamlas omstörtning. Partiet hade sin
organ i Arnold Ruges tidskrift: »Hallische Jahrbücher»,
till hvilken flera utmärkta teologer och filosofer,
Strauss, Vischer, Schwegler, Zeller, Georgii o. s. v.
lämnade bidrag. Länken mellan detta parti och det
reaktionära bildas af förmedlingsteologerna. Schwarz
uttalar en sträng förkastelsedom öfver detta sistnämnda
partis hållning. I spetsen för detta står, efter Neanders
bortgång, Ullmann, en nästan lika tankefattig som
formfulländad skriftställare; partiets ypperste män äro
för öfrigt den konfuse och anspråksfulle Liebner, den
fantasirike men vidtutsväfvande Lange, samt Martensen, hos
hvilken forskningen blifvit nedsatt till en lifegen under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
