Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyaste teologiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hatet till själfständigt lif inom stat och vetenskap är
konsekvent, men hvars öfvertygelse för öfrigt bestämmes af
visheten på högre ort. Ny-ortodoxerna, såsom det
Hengstenbergska partiet kallat sig, sky icke att låna
fraserna från den Hegelska filosofien, men de äro för dem
endast en mask, under hvilken de vilja insmyga sig
tidsmedvetandet för att förstöra alla frukter af bildning
och humanitet, allt fritt och skönt andelif. Konst och
vetenskap kalla de glänsande laster: hvad våra största
tänkare och konstnärer frambragt bedöma de efter
måttstocken af sin arfsyndslåra, enligt hvilken det
mänskliga förnuftet är ohjälpligt förblindadt, och
människonaturen så fördärfvad, att den icke äger det
ringaste anlag till det goda, icke ens någon mottaglighet
för det gudomliga. Partiets inspirationslära är den rent
mekaniska, som utesluter all mänsklig medverkan, hvaraf
följa afgudisk dyrkan utaf de kanoniska skrifterna och hat
till all kritik. Partiet godkänner endast den filosofi,
som böjer sig under dogmen och stödjer den. Redan under
Hengstenbergs glansperiod var emellertid partiet deladt i
tvenne fraktioner: 1) gammal-lutheranerna, den aktningsvärda
delen, utmärkt för ärlighet och frimodighet, opponerande mot
statskyrklighet och statsmakternas våldsamma ingrepp i
samvetsfriheten. Denna fraktion, hvilken räknade sådana
män som Harms, Heubner, Rudelbach och Guerike, måste utstå
förföljelser under den af Fredrik Wilhelm III i Preussen med
våld genomförda föreningen af den lutherska och den reformerta
kyrkan, en åtgärd, i hvilken Hengstenberg var statsmaktens
högra hand; 2) de egentliga statsteologerna, hvilka arbetade
för och försvarade de bägge protestantiska kyrkornas förening,
och i spetsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>