Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyaste teologiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt slagg för att en gång i gedigenhet och klarhet fröjda
de dödligas blick. Ty på det andliga området är det
svagare äfven det sämre, och om det för att hålla sig uppe,
i stället för öfvertygandets vapen, lånar våldets och de
dåliga passionernas, såsom vi sett att det skett och
sker, så veta vi dock, att dessa vapen i längden föga
uträtta och att den auktoritet, vid hvilken sådana kämpar
stödja sig, i morgon kan sjunka, liksom den i går uppsteg,
med den politiska strömgångens böljor. Endast den, som i
hemlighet betviflar, att den religiösa trons innehåll i
sitt innersta väsen är sanning, kan med afvogt eller
misströstande sinne betrakta denna strid och höra tidens
lösen: frihet för forskningen och frihet för det
religiösa medvetandet. Hvarje annan, äfven om de andliga
skatter, hvilkas besittning han finner sin lycka för
ögonblicket skulle sgnas hotade, bör med glädje åskåda
detta, om kraft och friskhet i mänskliga anden vittnande
sträfvande och med tillförsikt däraf vänta en utveckling
till det bättre. En annan grund, än den som lagder är,
kan ingen lägga, men väl behöfves för tidsmedvetandet en
bättre byggnad, än den nu länge bofälliga, som på denna
eviga grund varit af människohänder upprest. I de punkter,
där osäkerhet råder, är det väl, om forskningen kan sprida
ljus, så att den mörka bakgrund, hvarifrån tviflet lurar,
må varda belyst, och tingen framstå sådana de äro. Hvem är
den, som i evangelisk mening kan tro utan att utgå från den
förutsättning, att trons innehåll är detsamma som
forskningens föremål: sanningen? Utan denna förutsättning,
att tro och vetande en gång - om ej förr, så i tidernas
fullbordan - skola sammanfalla, vore ju en lefvande tro
omöjlig. Vi hafva sett, hvilken roll dogmatismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
