Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsanföranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGSANFORANDEN. 375
under den förestående debatten ej vidare må få höra ett
visst argument upprepas, som förut spelat en icke obe-
tydlig roll, när sådana frågor förekommit, det argument,
att fördomar mot den föreslagna reformen skulle förefinnas
inom en eller annan valkrets. En öfver lagförslag råd-
görande och voterande riksförsamling må väl beakta, men
icke akta, må väl i beräkningen upptaga, men icke re-
spektera hvad som erkännes för en fördom. Redan det,
att riksförsamlingen är vald af folket, innebär den till-
räckliga garantien för att intet beslut fattas, som icke har
något ryggstöd i den verkliga och upplysta folkopinionen;
skulle man därutöfver fästa afseende vid ogrundade far-
hågor och falska föreställningssätt, som kunna förefinnas
den ena eller andra bygden, så förlorar riksförsamlingen
ur sikte såväl sin moraliska värdighet som sin höga upp-
gift att genom lagskipningen befrämja i stället för att till-
bakahålla civilisationen. Den rätt, som vår författning
tilläggér valmännen, nämligen att inverka på lagstiftningen,
koncentrerar sig i dess rätt att välja till riksdagsombud
sådana män, som äga deras förtroende samt att vid ett
kommande val välja andra, ifall de förra ansetts icke
längre motsvara detta förtroende. Så långt, men icke
längre, sträcker sig på detta område valmännens befogen-
het. Därefter vidtager den valdes rättighet och plikt att
såsom själfständig man, oberoende af påtryckningar från
ena hållet eller det andra, afgifva sitt votum, icke i öfver-
ensstämmelse med åberopade verkliga eller föregifna för-
domar hos valmännen, utan i öfverensstämmelse med sin
egen öfvertygelse om hvad som är rätt och sant. Vår
författning känner intet imperativt mandat af det slag,
som senast spökat i Paris, och jag är öfvertygad, att så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
