- Project Runeberg -  Varia (filosofiska, historiska, språkvetenskapliga ämnen) /
XIV:491

(1910) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Modersmålets litteratur i skolorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rikedomar för sin undervisning, som för sin skicklighet
att föreläsa öfver Homerus vunnit flera gyllene kransar,
hvars omdömen öfver konstverk betraktades som orakelspråk,
en sådan man måste naturligtvis känna det sköna dess
innersta väsen. Den begärda upplysningen lät ej heller
vänta på sig länge. Det sköna, sade Hippias, är en skön
flicka, och han log åt Sokrates, som själf icke mäktat
finna ett så enkelt svar. Sokrates tackade för upplysningen;
men kunde icke dölja vissa betänkligheter emot att genast
antaga den för riktig. Han visade, att man med samma goda
skäl kan påstå, alt det sköna är ett skönt sto eller en
skön kruka. Under samtalets fortgång måste också Hippias
öfvergifva sin första förklaring, han tillgrep därefter en
annan, att nämligen det sköna är guldet, och när icke heller
detta ville hålla stånd mot Sokrates invändningar, en tredje,
enligt hvilken det sköna skulle vara en lycklig lefnad och en
lycklig död. Sokrates framställde sina skäl, hvarför den där
frågvise och närgångne karlen, som han hade i sitt hus,
säkerligen skulle blifva obelåten med dessa förklaringar,
ja kanske så obelåten, att det kunde falla honom in att
undfägna den stackars Sokrates med stryk. Till slut måste
Hippias bekänna, att han icke visste, hvad det sköna är
men han hetäckte sitt återtåg med den försäkran, att han
blott behöfde en stunds ensamhet med sina tankar för
att utransaka det. Och Sokrates tog farväl af den vise
mannen, bedjande honom ursäkta sina enträgna frågor,
»ty», sade han, »jag ville hellre dö än lefva i okunnighet
om sådana ting».

När detta samtal skall hafva förefallit, hade Agamedes
redan uppfört templet på Akropolis, Fidias hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydvaria/b0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free