- Project Runeberg -  Varia (filosofiska, historiska, språkvetenskapliga ämnen) /
XIV:520

(1910) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skalden Kadmon och Ruthwell-korset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

humberland till stor del nybyggdt af skandinaviska inflyttare.
Vi hafva således en viss rätt att kalla den
gamle Kadmon landsman och tälja hans sånger till vår
egen forntids. Barn af samma ande voro de i hvarje fall.

* *
*


Nu en kort redogörelse för Kadmons korssång. Det
är en drömsyn, hvari frälsarens kors visar sig och talar
till skalden. Kadmon hade, som man finner, stora
drömmar. Lifvet i naturen ingifver sådana, när hjärtat
är rent och själen högstämd.

Kvädet börjar som Völuspá med en maning att
höra, hvad sångaren har att förtälja. Det var midnatt,
och allt omkring honom slumrade. Då såg han sväfva
i luften ett träd med strålande stam och med grenar,
höljda af guld och ädelstenar. Herrens änglar, de evigt
fagre, skådade ned därpå, och från jorden blickade
mäktige andar upp till det härliga järtecknet. Men trädet
bar dock märke efter våldsmäns vapen. Det blödde ur
ett ärr i sin högra sida, och snart hade en blodström
öfversköljt dess stam. Och medan Kadmon knäböjande,
med sorg och rädsla, såg upp till det, började det tala
och förtälja sin saga:

»För mycket länge sedan, jag mins det väl, fällde
mig yxhugg, där jag stod i hultets utkant, och jag fördes
af trälar från skogen. Bittra fiender togo mig, läto bära
mig upp för det branta berget och reste mig där. Då
såg jag Manhems Frej (Kristus) komma. Stark och väldig
ville han uppstiga på min stam. Jag märkte, att jordens
sköte skalf; jag ville böja mig och brista, men stod
dock upprätt, ty han bjöd mig så. Huru lätt hade jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:27:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rydvaria/b0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free