Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gälarne torde äfven insidan af sjelfva mantelskifvorna bidraga till
inspirationen.
§ 265. De flesta musslor äro skildkönade; men det finnes
dock ett icke ringa antal hermafroditiska former (t. ex. ostronen
och många, men icke alla kammusslor). Testiklar och
äggslockar utgöras af stora, pariga körtelorganer, som ligga i
inelfssäcken och ofta med sina förgreningar sträcka sig in i foten,
ja, till och med i manteln, och som hafva samma form, antingen
djuret är enkönadt eller hermafroditiskt. I sednare fallet kunna
testiklar och äggstockar antingen vara skilda och ligga bredvid
hvarandra, med särskilda utföringsgångar, eller också finnes det en
hermafroditkörtel, i hvars folliklar än sperma, än iigg uppstå, såsom
hos de flesta samkönade snäckdjuren. Hos de skildkönade
musslorna äro testiklar och äggstockar alldeles lika till formen, och
kunna endast särskiljas genom färgen eller sitt innehåll. Parning
förekommer icke: generationsorganernas utföringsgångar öppna sig
omedelbart antingen i mantel- eller gälkaviteten, eller gå genom det
Bojanus’ska organet. — Musslorna äro nästan utan undantag ovipara.
Ganska ofta stanna äggen i mantelhålan, till dess de kläckas; hos
många musslor, t. ex. flodmusslorna (Unio och Anodonta), upptagas
äggen, då de lemna äggstockarne, i mellanrummet mellan gälbladens
båda lameller och stanna der, till dess ungarne äro utvecklade.
§ 266. Musslornas utveckling
öfverensstämmer, så vidt bekant är, med
snäckdjurens deruti, att embryot börjar
rotera i ägget, och att ungarne visa en
från de fullvuxna så afvikande gestalt, att
de måste genomgå egentliga
metamorfoser ; de lemna ägget med tvenne skal och
i allmänhet med ett stort, odeladt
simsegel, besatt med vibrerande cilier (fig.
§ 26 7. En del musslor lefva i sött
vatten, men de flesta i hafvet. Deras rö-
relseförmåga är mycket klen; såsom fullt
utvecklade kunna de i allmänhet endast
krypa långsamt, och många sitta då
beständigt fastvuxna med ett af skalen, eller
fästade genom sin byssus. Andra gräfva
sig ner i dy eller sand, eller borra sig till och med in i trä och
sten. Några kunna göra hoppande rörelser med tillhjelp af foten,
eller genom att hastigt slå ihop skalen (kammusslorna). Många
musslor, ostronen t. ex., äro af vigt såsom födoämnen. Det
understa skallagret hos flera arter lemnar perlmor; perlor erhåller man
Larven af en hafsmussla: a,
skalet; — k, manteln; — h,
seglet; — p, munnen; — g,
slutmuskel; — n, seglets muskler; —
l, lefver; — m, magen; — v,
tarmen: — rf, foten — f,
öronblåsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
