- Project Runeberg -  Zoologins grunder. Sednare afdelningen, Djurrikets system, II, Ryggradslösa djur /
345

(1865) [MARC] Author: Tamerlan Thorell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förening med matstrupen endast genom en smal gång: den kallas
då sugmage. Den på matstrupen följande delen af tarmkanalen är
i synnerhet hos de växtätande insekterna lång och mera enkel till
sin byggnad, hvaremot den hos de köttätande (fig. 338) är kortare
och mera komplicerad. Magen visar hos dessa sednare merendels
tvenne afdelningar, af hvilka den första (som alltid saknas hos de
sugande insekterna) kallas för- eller tuggmage (proventriculus); den
är kort och starkt muskulös, och beklädes på insidan af en tjock
chitinhud eller cuticula, som i allmänhet visar 2—6, med tänder
eller hår ofta besatta, hornartade lister för födans sönderkrossande.
Den derpå följande afdelningen eller chylus-magen (ventriculus) är
betydligt större och har tunna väggar, beklädda med ett körtel-lager,
som i synnerhet hos rof-insekterna betäcker chylusmagens yttersida
under form af ett stort antal små blindsäckar, hvilka gifva den ett
likasom ludet utseende (V): ofta, såsom hos många rätvingar, blifva
dessa afsöndringsorganer färre till antalet och ernå då en betydligare
storlek. I den på chylusmagen följande tarmen urskiljer man ofta
flera särskilda afdelningar, som man betecknat med namnen
krumtarm, tjocktarm och ändtarm (jfr I: §§ 80 o. 85), hvilken sednare
utmärker sig genom sin starkare muskulatur och genom
egendomliga, i dess väggar inneslutna bildningar, kallade rectalkörtlar, hvilkas
byggnad och läge tyckas antyda, att de äro rudimentära
respirationsorganer, motsvarande Libellula-larvernas tarmgälar, om hvilka
vi längre ned skola tala.

§ 301. Spottkörtlar förekomma mycket allmänt (i synnerhet
hos rätvingarne) och oftast i form af ett eller två par blindsäckar
eller rör, som mynna ut i munhålan. Hos vissa rätvingar och
skinnbaggar förekomma körtelorganer, som mynna ut i krumtarmen
och som man jemfört med de högre djurens pancreas. En särskild
lefver finnes aldrig, utan ersättes af ett lager af körtélceller,
som bekläda insidan af magen eller de i denna utmynnande
blindsäckarne. Andra afsöndringsorganer, som stå i förbindelse
med tarmkanalen , äro de s. k. Malpighiska kärlen eller
urinkanalerna (vasa Malpighii); de äro vanligen endast 4—6 till
antalet, men stundom (såsom hos steklarna och många rätvingar) äro
de mycket talrika. De mynna i form af långa, trådlika blindsäckar
ut i tarmen, än straxt bakom chylusmagen, än närmare anus (fig.
338, f). Den gula eller bruna färg, som i allmänhet tillkommer
dessa kärl, härrör från det sekret, som bildas i deras stora, ofta
för blotta ögat synbara afsöndringsceller, och hvilket visat sig till
största delen bestå af urinsyra.

§ 302. Hos många insekter utmynna i närheten af anus
andra körtelorganer, kallade analkörtlar (fig. 327, i), hvilka afsöndra
en egendomlig, starkt luktande, frätande eller giftig vätska (hos biet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:47:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ryggrad/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free