Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och öfverföres sålunda till honans generationsöppning, innesluten i
spermatophorer. Egentliga kopulationsorganer förekomma mera sällan:
såsom sådana fungera dock inom de högre ordningarne ofta de i
närheten af könsöppningen befintliga rudimentära benparen; antennerna, eller
enskilda benpar, eller sista paret käkfötter tjena ofta (hos
copepoderna) att fasthålla honan under parningen. Hos honan förekommer
icke sällan ett sädesgömme; accessoriska, s. k. kitt-körtlar finnas
mycket ofta. Merendels bär honan äggen med sig, antingen fästade
vid stjertfötterna, eller (t. ex. hos isopoderna) inneslutna i
egendomliga, af bihang till benen bildade s. k. kläckhålor under
buken, eller (såsom hos flertalet copepoder) förenade till en eller två
vid köns öppningarne fästade äggsäckar.
§ 366. Utom hos en del entomostraceer bildas embryot hos
kru-staceerna allmänt efter en partiell klyfning af ägg-gulan. Ofta lemna
ungarne ägget i en gestalt, som nära liknar det fullvuxna djurets, men
ofta genomgå de också egentliga metamorfoser, som icke sällan äro
tillbakagående (jfr. I: § 389) och till följe af hvilka djuret likasom
sjunker tillbaka från leddjurens till en lägre typ. Detta är
isynnerhet fallet med cirripederna och de parasitiskt lefvande
copepoderna.
§ 367. Krustaceerna nära sig till största delen af
animaliska ämnen; många, isynnerhet af de lägre ordningarne, äro
parasiter på fiskar eller andra
i vatten lefvande djur.
Med få undantag
(landtisopoderna och några
andra) lefva krustaceerna i
vatten, isynnerhet i
hafvet, der de äro talrikt
representerade äfven i
polartrakterna. Äfven de,
som lefva på land,
andas med gälar, så t. ex.
de isynnerhet på
Antillerna talrikt
förekommande landkrabborna (Gecarcinus) (fig. 4 14), hos hvilka dessa
organer visa samma byggnad, som hos de öfriga decapoderna, och
alltid hålla sig fuktiga, oaktadt djuret endast vid tiden för
äggläggningen begifver sig i vatten. Hos landtisopoderna (de s. k.
gråsuggorna) (fig. 403) likna gälarne likaledes de öfriga isopodernas:
de äro endast svagare utvecklade, i det blott det inre bladet af
stjertfötterna är hinnartadt och tjenar som respirationsorgan,
hvaremot det yttre betäcker det inre såsom ett slags stort, hvälfdt
gällock. Hos många af dessa djur finner man emellertid dessutom i
Landkrabba (Gecarcinus).
Fig. 414.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
