- Project Runeberg -  Zoologins grunder. Sednare afdelningen, Djurrikets system, II, Ryggradslösa djur /
465

(1865) [MARC] Author: Tamerlan Thorell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

naden af vertikala skiljeväggar eller mesenterialveck. De i
allmänhet klocklika medusoida (manetlika, medusiforma) individerna kunna
återföras till polypoiderna, om man tänker sig dessas bas genom
en stark utveckling af ectoderman utbredd till en klock- eller
skif-lik ’mantel", vid hvars rand tentakler, sinnesorganer o. s. v. uppträda;
sjelfva polypoiden motsvarar då den s. k. magstjelken hos de
medusoida formerna eller egentliga maneterna. Dessas kroppsmassa
utgöres sålunda i allmänhet af ett mäktigt lager af en med bindväf
beslägtad, oftast geléartad massa, som vanligtvis är glaslikt
genomskinlig och innehåller en sådan mängd vatten, att endast föga blir
öfrigt, om djuret torkas. Sällan blifver detta parenchym fastare,
broskartadt; deremot förhornar eller chitiniseras ofta de merendels
kolonibildande polypoidernas kroppshölje till tunna rör eller celler,
hvilka tjena såsom stöd för kolonien eller såsom skydd för de
särskilda individerna: någon gång förkalkas till och med huden,
likasom hos polyperna. Vanligtvis förblifver emellertid kroppen mjuk och
naken; huden innehåller merendels pigment och nässelorganer, men
saknar vibrerande cilier, utom under djurets första
utvecklingsstadium.

§ 438. Ofta iakttager man på maneternas undersida så
kallade armar, hvilka utgöra en förlängning af sjelfva kroppsskifvan,
och till olika antal, form och längd omgifva den centralt på
kroppens undersida belägna munnen. Dessutom äro de allmänt
försedda med kontraktila, oftast ihåliga tentakler och talrika fångtrådar,
som än utgå från skifvans rand, än från hennes undersida, och ofta
äro besatta med sidogrenar. Alla dessa
bihang äro, likasom skifvan sjelf, dels
ytterst kontraktila, dels genomdragna af
särskilda muskeltrådar. Hos
Rörmaneternas kolonier äro vissa medusoida
individer förvandlade till munlösa
simklockor, genom hvilkas kontraktioner hela
kolonien föres framåt, på samma sätt som
de ensamma maneterna simma genom att
omvexlande sammandraga och utvidga
kroppsskifvan eller klockan.

§ 439. Munöppningen befinner sig ofta
i spetsen af en utdragen s. k. mun- eller
magstjelk, (figg. 477, m’" o. 480) och för in i
kropps- eller matsmältnings-kaviteten
(magen), från hvilken fina, merendels förgrenade
kanaler utgå strålformigt mot periferien, der
de ofta förena sig i en ringkanal Hos
Rhizostomiderna (fig. 479) saknas munöpp-

Fig. 480.

En Thaumantias: A, från
undersidan; — B, i genomsnitt från
sidan. I kroppens midt befinner
sig magen, från hvilka
radiärkanalerna utstråla till
ringkanalen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:47:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ryggrad/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free